obamamama

måste dock varna för långt och ointressant inlägg för alla utom typ mig och maja vieweg :)

förra året vid påsken så tog jag och maja vårt pick och pack och lämnade gävle för lofsdalen, där vi bland annat tänkte hänga oss i ett varsitt träd eller dö på något annat sätt. det gjorde vi ju som tur var icke, men så dåligt som vi båda mådde då var det fan inte långt ifrån. strax innan hade hennes problem börjat och mina började när vi kommit hem, även om jag mådde helvete då när vi var borta också. varken hennes eller mina problem tänker jag skriva här, det är aldeles för personligt, men en sak som är säkert; det var nog det värsta vi båda gått igenom någonsin i våra liv. men jag är samtidigt så sjukt glad att jag fick dela dom där stunderna med dig majsan, kommer du ihåg när vi satt i bastun på nätterna, pratade och åt ben and jerrys, grinade, skrattade, bara var vi och inga andra fanns runt om oss?

det känns både som att det var tusen år sen och igår på samma gång för jag kommer ihåg allt så himla bra. dels det som hände när vi var där uppe och rehabiliterade oss, hon det som hänt och jag det ja visste skulle komma. men jag minns också det som hände när vi kom hem. för när vi kom hem började det som blev den bästa sommaren i hela mitt jävlaste liv, säkerligen den bästa jag någonsin kommer ha också. fan jag hatar att bli såhär sentimental men jag kommer ihåg allting så himlans bra.

som sista april tillexempel, jag och vicky var på stan och jag köpte mina rosa skor, vi träffade på hampus och hans kusin erik (bonden) och hampus sa till honom när vi var vid ett övergångsställe: "erik, om du hör att det tickar så behöver du inte vara rädd! det låter så här i stan, vet att ni inte har det där ute på landet!", och att vi köpte cider som vi gömde ute i strömsbro!

gud, tänk att något som för stunden kändes helt åt helvete såhär i efterhand kan bli så himla bra? även om det hände mycket bajs efter så hände det mycket som var bra, och såhär på ettårs tiden (inte dagen, för ja vet absolut icke vilken dag de va) vill jag bara tacka alla som var med, alla som stöttade mig under den här tiden, alla som hjälpte mig när jag var ett patetiskt vrak, alla som var på min sida. tack till alla er som älskade mig då, som älskar mig nu idag. er kommer jag alltid ha närmast hjärtat!